Lezaie

Aah, här kommer lite "deep-talk" eller ja. Lite känsligare snack? Djupare? Tolka det som ni vill va fan. Först när ja kom hem så är ja nissom hur glad som helst. Hade ju massa endorfiner med tanke på all choklad och vårsol jag fått idag och igår. Anyway, resan hem gick bra, åkte med mormor o Joar (lillebror) det gick ganska fort faktiskt. Har köpt min förlovningsring också. Väntar bara på polarna nu. Haha, ja va först. Hursomhelst så mår ja skit nu. ja vet inte varför. Ingen kan hjälpa mej heller, höhö. Det finns många anledningar. Jag är dels jävligt förbannad eftersom det känns som hur mkt jag än klänger mej fast vid Delsbo lyckas någon oftast dra mej därifrån. Jag vill ju bara vara där hela tiden! Jag är inte lycklig här! Jag kände det sist jag var där. Där har jag folk som bryr sej om mej, det har jag inte här. Jo visst familjen, men hur mycket väger det mot Delsbo? Jag kan fortfarande åka till Stockholm och hälsa på utan att ha missat något. Det är inte så med Delsbo. Där missar jag allt som jag är borta ifrån. "Oj är du kär? Jaha är ni tsm.. har ni gjort slut? Förlovning jaha.. Fest? Okej.. jaha men då kan inte jag.. Kär? I henne och inte mej? Jaha, är dom tsm? Har du skaffat ny igen..?" typ.. Man missar grejjer hela tiden. Egentligen vill jag försöka flytta tillbaka dit i nian och sedan gå gymnasiet här i Stockholm. Men jag vet att jag aldrig skulle få för pappa. Det är alltid han som håller mej kvar och drar mej tillbaka. Det känns så. Sist, nu när jag var i Delsbo, och jag pratade med honom. Då blev ja så jävla arg o besviken så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag bara grät. Just nu (just nu som brukar vara ganska ofta..) känns det som att jag bara vill gå o lägga mej och aldrig mer vakna. Eller jo, men vakna efter nian, lagom till studenten och upptäcka att min dubbelgångare skött mitt liv helt jättebra. Och jag får alla minnen min dubbelgångare samlat så att ingen ska märka. Sen kan jag fortsätta leva. Jag har lust att bli apatisk. Javisst, det låter väl kanske hemskt, men det känns så. Fett skönt att bara gå o lägga sej och ligga kvar. Gråta ibland, sova ibland. Men ingen skulle fatta. Folk skulle släpa mej till skolan. Jag hatar skolan. Jag vet inte varför, men den suger och är så jävla jobbig. Liksom förlåt min svenska-lärare för att jag inte klarar av min läxa..? Kan man inte bli apatisk bara sådär? Jag känner mej så jävla deprimerad. Faan, vill inte gå till Bup heller. Vad ska det tjäna till liksom? Det hjälper inte. Tänker inte prata med tanten. Och jag har ont i min käke, så jävla ont. Och kan knappt tugga eftersom jag har ont i en tand också. Och huvudvärk, ryggvärk, hjärtvärk. Men förlåt för att jag alltid blir olycklig kär och har ett självförtoende som suger och killarna jag vill ha blir tillsammans med Annor hela tiden? Hur många gånger har jag blivit kär nissom? En i tvåan som inte räknas, en i fyran som höll i sej till sexan, då blev jag kär i en annan. Två andra.. Sen gick det över efter typ ett år och jag blev kär i en annan. Det höll i sej två år. Sen blev jag kär i en annan i åttan och det håller i sej fortfarande.4-5 styckern alltså. Fatta varför mitt självförtoende är typ i botten? Ointressant, oskuld, okysst. Allt på o, precis som i Linas kvällsbok. Piss. Dessutom har ja en infektion som gör att mina öron är sepe, jag är förkyld så det känns som skallen e full av snor och halsen e också sepe. Jag hostar typ hela tiden. Förstå hur mkt lust jag har att gå till skolan på en skala? Och jag vill inte prata med någon om nån av dom här grejerna, jag pallar inte. Jag skriver av mej på bloggen istället, känns bättre. Annars typ.. Skäms jag? Om ja säger det kommer alla att typ "Nääh men du behöver inte skämmas, det är förståeligt med tanke på vad du går igenom" Men jag skiter väl fullständigt i om det är förståeligt elelr inte för det är bara så jävla JOBBIGT! FATTA! Jag vill inte ha tröstande ord, låt mej VA! Jag kan vara lycklig på utsidan och gråta på insidan. Det är lugnt, jag klarar mej vafan. Jag kan gråta hemma med hög musik. Skit i mej. Fan vad jag klagar. men det är väl förståeligt? Ni orkar säkert inte ens läsa det här. Men det är skönt att skriva av sej. jag tänker dö nu. Inte höra av mej till nån. Ska vi se hur många av er falska jävlar som bryr sej, va? Nej men man ska inte förvarna ju vafan... äsch, men Lollo kommer ju på Tisdag, så då blir det full fart. Skönt som fan. Mitt lyckopiller alltså. Kan inte Evie komma till Delsbo får Delsbo skicka lyckopiller. Mwahaha! Nej men allvarligt. Jag borde sova så jag klarar av den jävla skitskolan som jag inte vill gå till. Men jag ska inte säga att jag är sjuk till pappa, för han kommer inte tro mej eller tycka att jag ska gå ändå eller att ja ska febern med termometern som INTE fungerar. Så jag struntar i det. Fast jag har ont överallt. Gråter typ hela tiden, för minsta grej. Saknar min mamma. Fan nu kommer det igen. Gråter hela tiden ju! Vill INTE! Kan ingen bara skjuta mej så ja slipper all skit? Aja, allt för mej. Ses. Och ingen kommentar, har förbjudit dom. Inga mejl inga samtal NADA! Jag vill inte, fatta!? Jag klarar mej. Kanske skriver mer imorrn. Gonatt.

PS. Förlåt att jag beter mej konstigt ibland och har humörsvängningar, men det betyder att jag mår skit. DS.