Lezaie

jag orkar inte längre
så jag skickar iväg den där känslan nu
den där uppblåsta illusionen av lycka
som brukar kallas kärlek
för killar är svin som styrs av kuken
och jag lyssnar inte på dem längre

vänner javisst
kärlek no way

jag vill inte
jag hatar att jag måste stöta bort kärleken
för jag älskar den känslan
när allt väl stämmer är det den underbaraste som finns
men den tar alltid slut, och den har hitills aldrig lyckats ge mig något förutom mer erfarenhet i livet.
Just därför. För att jag inte orkar att den alltid ska bli ond och försöka döda mig. Dra ner mig till botten och inte hjälpa mig upp igen. Därför skickar jag bort den till någon annan. Någon annan kan få den, för jag vill inte ha den i närheten längre. Jag hade ju blivit av med den ett tag. Tills jag såg det där svinet. Då kom allt tillbaka, liksom PANG forfan. Jag måste vänja mig av med det igen. Det kommer säkert ta lika lång tid som farligt. Men finns ingen som lockar så går det. jag vet det. Jag får försöka på nytt.
Jag får satsa på annat.
Fast innerst inne vill jag ha kärlek. Men det går inte om man alltid är ensam.
Nej jag är inte helt ensam, jag vet att jag har vänner.
Men om man bortser från den vänskapen, och tänker kärlek för en stund.
Då är jag ensam
Jag har alltid varit ensam
Jag har aldrig upplevt kärlek på riktigt
Vem vill då ha kärlek i livet?
Inte jag iaf

Over and out


(btw, jag tävlar på söndag i ett ridhus i solna. Bara att komma, beräknas börja kl 10.00)