2013-01-22
23:03:55
Deppigt!
Ja, hallå där. Det är ju oftast när jag är lite deppig som jag känner för att skriva av mig på bloggen. Med det sagt mår jag uppenbarligen ganska dåligt, funderar på om jag ska ta en insomningstablett eller ej. På något vis vill jag linte sova när jag mår dåligt, jag vet inte vad det är riktigt. Jag vill helst sitta o spela sims hela natten, eller Diablo. Försvinna lite från min egen värld och mitt eget liv. Är jag deprimerad?
Ugh. Mitt liv känns bara så deprimerande, jag vill ju vara glad (eller? hehe) men det går inte. Jag tror ibland att det börjar bli bättre, men då kommer något annat som suger istället. Nu har jag iaf äntligen fått mitt körkortstillstånd, men det innebär ju också att jag måste plugga teori (igen!) för att kunna boka prov osv. Jag måste börja övningsköra (igen!) för att få in snitsen (igen!), det har jag ju inte kunnat göra utan mitt körkortstillstånd. Oh well, arslet ur vagnen, tummen ur arslet.
Allt som ska göras, det är det som huvudsakligen snurrar i huvudet. Pessimisten ser problem i alla möjligheter. Jag vill ju se lösningar, se framtiden och må bra över det som kanske finns där framme. Men just nu hopar sig problemen på ett sätt som gör att jag inte ens kan se min egen framtid. Den finns inte, svart! Som att jag planerar att dö inom fem år, när allt blir för mycket. Jag vill göra ditt o datt, förstås, alla har väl mål och drömmar? Men jag har verkligen inte orken att genomföra något på riktigt. Jag har ingen motivation, ingen livslust. Som att alla dessa dödsfall och krossade hjärtan har slitit ut mig dom senaste två åren. Visst, jag var nere när mamma försvann, men jag hade inte lika mycket mörker då, jag kunde fortfarande se ljuset och ha förhoppningar. Det kan jag inte längre. Och det är därför det är så svårt för mig att gå upp varje morgon och vara mig själv. De flesta brukar säga "åh, jag ler varje dag men ingen vet vad som gömmer sig där bakom". Ja visst, det stämmer säkert. Men be om hjälp då? Vilket personen antagligen gör om den skriver så. GNÄLLIGT. Själv då? Jo visst jag gnäller uppenbarligen just nu, men jag försöker undvika det. Klart man behöver släppa ut lite ibland, men oftast försöker jag prata med min kurator. Hon har ändå betalt för att sitta och lyssna på mitt gnäll. Dessutom ger hon ofta ganska bra råd och synvinklar. Så tips, alla ni som mår jävligt dåligt. Gå till kurator/psykolog! Kostar ca 100kr/gång och när du kommit upp i 1100kr så är det gratis i ett år.
Ja förutom det. Jag tänker för mycket, precis som alla andra kvinnor. Just nu känner jag mig fet. Vilket kanske är bra, jag kände mig fet redan för 15kg sen, så nu vet jag väl hur det är att vara mullis på riktigt. Haha nej, ingen förolämpning till er som väger dubbelt så mycket. Men helt ärligt, jag har gått upp 17kg, jag får känna mig tjock, i jämförelse med andra är jag förstås normal, men det spelar ingen roll för mig. Vad man än väger så är huvudsaken att man känner sig nöjd med sin kropp, och det gör inte jag nu. Jag gillar själv smala kvinnor, ja inte extremt förstås. Lagom är bäst! Anywhore, jag vill bara känna mig nöjd med min kropp, så nu (efter tips av pappa faktiskt hehe) så har jag börjat gå på LCHF (low carb high fat)! Jag som älskar potatis o pasta.. Men so far so good! Började förra torsdagen, fuskade dock i helgen med pizza o lite chips. Men jag tror att ju längre jag lyckas hålla det ju lättare blir det, man vänjer sig ju. Dessutom är det ganska svårt att äta rätt när man inte har pengar. Idag blev det fläskkotlett med bea, sallad och quinoa, första gången jag äter quinoa. Det var faktiskt gott, påminde lite om groddar ungefär :) Tips för er som vill prova är att inte koka dom så att dom blir för mjuka, då blir det typ geggamoja och jag har hört att det inte är så gott.
Så, mitt mål nu är att äta LCHF minst en månad, har skrivit upp vad jag vägde innan osv. Träna så många dagar jag kan, inga mål satta eftersom jag inte vill göra mig själv besviken, har ganska dålig självdisciplin. Och plugga teori! Sen ska jag även fixa mitt CV och börja skaffa fler jobb. Ärligt talat orkar jag inte hålla på med Arbetsförnedringen längre, dom är så jävla efterblivna. Do not pall! Ja jag behöver ju pengar, måste flytta hemifrån och börja plugga. Hur jag nu ska ha råd med det.. Jag vill bara ha ett fint jävla liv. Att det ska vara så jävla svårt. Daaaaaaaamn guuuurl!
Ja. Så. Jag orkar inte gnälla mer nu. Det finns inget positivt att berätta förutom att jag och bror är ensamma hemma den här veckan, att jag har fina vänner och att jag ska åka på semester i maj.
Såååe. LATERZ.
Ugh. Mitt liv känns bara så deprimerande, jag vill ju vara glad (eller? hehe) men det går inte. Jag tror ibland att det börjar bli bättre, men då kommer något annat som suger istället. Nu har jag iaf äntligen fått mitt körkortstillstånd, men det innebär ju också att jag måste plugga teori (igen!) för att kunna boka prov osv. Jag måste börja övningsköra (igen!) för att få in snitsen (igen!), det har jag ju inte kunnat göra utan mitt körkortstillstånd. Oh well, arslet ur vagnen, tummen ur arslet.
Allt som ska göras, det är det som huvudsakligen snurrar i huvudet. Pessimisten ser problem i alla möjligheter. Jag vill ju se lösningar, se framtiden och må bra över det som kanske finns där framme. Men just nu hopar sig problemen på ett sätt som gör att jag inte ens kan se min egen framtid. Den finns inte, svart! Som att jag planerar att dö inom fem år, när allt blir för mycket. Jag vill göra ditt o datt, förstås, alla har väl mål och drömmar? Men jag har verkligen inte orken att genomföra något på riktigt. Jag har ingen motivation, ingen livslust. Som att alla dessa dödsfall och krossade hjärtan har slitit ut mig dom senaste två åren. Visst, jag var nere när mamma försvann, men jag hade inte lika mycket mörker då, jag kunde fortfarande se ljuset och ha förhoppningar. Det kan jag inte längre. Och det är därför det är så svårt för mig att gå upp varje morgon och vara mig själv. De flesta brukar säga "åh, jag ler varje dag men ingen vet vad som gömmer sig där bakom". Ja visst, det stämmer säkert. Men be om hjälp då? Vilket personen antagligen gör om den skriver så. GNÄLLIGT. Själv då? Jo visst jag gnäller uppenbarligen just nu, men jag försöker undvika det. Klart man behöver släppa ut lite ibland, men oftast försöker jag prata med min kurator. Hon har ändå betalt för att sitta och lyssna på mitt gnäll. Dessutom ger hon ofta ganska bra råd och synvinklar. Så tips, alla ni som mår jävligt dåligt. Gå till kurator/psykolog! Kostar ca 100kr/gång och när du kommit upp i 1100kr så är det gratis i ett år.
Ja förutom det. Jag tänker för mycket, precis som alla andra kvinnor. Just nu känner jag mig fet. Vilket kanske är bra, jag kände mig fet redan för 15kg sen, så nu vet jag väl hur det är att vara mullis på riktigt. Haha nej, ingen förolämpning till er som väger dubbelt så mycket. Men helt ärligt, jag har gått upp 17kg, jag får känna mig tjock, i jämförelse med andra är jag förstås normal, men det spelar ingen roll för mig. Vad man än väger så är huvudsaken att man känner sig nöjd med sin kropp, och det gör inte jag nu. Jag gillar själv smala kvinnor, ja inte extremt förstås. Lagom är bäst! Anywhore, jag vill bara känna mig nöjd med min kropp, så nu (efter tips av pappa faktiskt hehe) så har jag börjat gå på LCHF (low carb high fat)! Jag som älskar potatis o pasta.. Men so far so good! Började förra torsdagen, fuskade dock i helgen med pizza o lite chips. Men jag tror att ju längre jag lyckas hålla det ju lättare blir det, man vänjer sig ju. Dessutom är det ganska svårt att äta rätt när man inte har pengar. Idag blev det fläskkotlett med bea, sallad och quinoa, första gången jag äter quinoa. Det var faktiskt gott, påminde lite om groddar ungefär :) Tips för er som vill prova är att inte koka dom så att dom blir för mjuka, då blir det typ geggamoja och jag har hört att det inte är så gott.
Så, mitt mål nu är att äta LCHF minst en månad, har skrivit upp vad jag vägde innan osv. Träna så många dagar jag kan, inga mål satta eftersom jag inte vill göra mig själv besviken, har ganska dålig självdisciplin. Och plugga teori! Sen ska jag även fixa mitt CV och börja skaffa fler jobb. Ärligt talat orkar jag inte hålla på med Arbetsförnedringen längre, dom är så jävla efterblivna. Do not pall! Ja jag behöver ju pengar, måste flytta hemifrån och börja plugga. Hur jag nu ska ha råd med det.. Jag vill bara ha ett fint jävla liv. Att det ska vara så jävla svårt. Daaaaaaaamn guuuurl!
Ja. Så. Jag orkar inte gnälla mer nu. Det finns inget positivt att berätta förutom att jag och bror är ensamma hemma den här veckan, att jag har fina vänner och att jag ska åka på semester i maj.
Såååe. LATERZ.
2013-01-18
18:47:49
Dålig dag.
