Lezaie

o den jävligaste stunden i livet var den när du gick

o allt var förlorat

o där satt jag med mina gröngråa ögon och såg med blåögd blick

allt jag hade förstorat




didn't we almost have it all?

the nights we held out 'til the morning <3


när jag hör dessa texter, musiken, allt. det hör ihop med honom, det kommer det nog alltid att göra.
och det är nu jag saknar honom som mest.
det är nu jag vill att han läser det här.
det är nu jag vill att han läser det här och tar kontakt med mig.
för jag vill inte förlora honom föralltid.
det gör nästan ont, men inte riktigt
för jag har vant mig vid att han kanske inte saknar mig lika mycket. (allt jag hade förstorat)
och jag hoppas han förstår vem det är menat till
och att han alltid kommer vara speciell.
jag saknar honom honom honom